Det har vart nästan en månad (imorgon är det en månad) sen mitt senaste inlägg. Nu har jag tillslut något jag bara måste skriva av mig; det är inte långt, det är inte förståeligt men det är helt jävla euforiskt (kunde inte låta bli, vet inte ens om "euforiskt" är ett riktigt ord)!
Jag har precis tagit upp mina kanjistudier. Efter att ha testat massa pedagogimagiska lärosätt så har jag hittat ett som passar mig på pricken. Att jag inte testade något sånt här när jag fortfarande var i Japan är något jag dagligen sparkar mig själv i röven för. Med tanke på hur jag brukar se på olika mirakelpedagogiker folk använder för att lära sig så är det rätt uppenbart att detta var sättet som jag borde ha pluggat på från början.
Vad jag använder till min hjälp är helt enkelt ett anteckningblock och min egna personliga whiteboard (som jag älskar nästan lika mycket som de kanji jag kluddar på den). I anteckningsblocken skriver jag upp alla glosor. På ena sidan med kanji, hiragana och engelsk översättning, på andra sidan bara översättning och hiragana. Sen skriver jag dessa underbara tecken sända från himlen om och om igen tills jag lärt mig dom, nu när man kommit in i dom brukar runt 3-12 gånger räcka för att ett tecken ska fastna. Innan och medan jag skriver ner dom så kollar jag efter delar i dom för att göra egna mnemonics (Alexandriska: mnemomiker eller minnesknep), ju fiffigare mnemomiker jag hittar på desto roligare blir det. Faktum är att ni ska få ta del av min absolut bästa mnemomik hittils, samt en vanlig enkel, samt en den som väckte så mycket glädje att jag började skriva det här i ren eufori. :)
Min stolthet: 親 - Oya - Förälder
Denna kanji består av 立つ (ta som i tatsu - att stå), 木 (ki - träd), 見 (mi som i miru, att titta).
Läser man alla delar så får man "Ta ki mi" (beror lite på hur man vill, men vi vill läsa det så). Om vi använder innebörden av 立 (att stå), alltså verbet 立つ (tatsu) och bara ljudet av de andra två så får vi "Tatsu ki mi", sätter vi ihop ki och mi så får vi ett japanskt ord för "du". Alltså "stå du", eller "vad som får dig att stå"/"vad som håller dig uppe", och det är väl PRECIS vad föräldrar är till för?
Tatsu kimi - 立つ君 = 親 = Föräldrar
Den är så sjukt bra så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar den!
En vanlig: 上手 - jouzu = Skicklig
Uppe + hand = Överhand, något en skicklig människa alltid har.
Vad som triggade det här inlägget: 難しい = Muzukashii = Svårt
På vänster sida har vi högra delen av 漢 (första tecknet i kanji).
På höger sida har vi högra delen av 誰 ("vem", som i vem som helst).
Läser man kanjin från vänster till höger får man meningen "漢字は誰にも難しい" = "Kanji ha dare ni mo muzukasii" = "Kanji är svårt för vem som helst". Den säger liksom sig själv!
U R E S H I I ! !
Sen finns givetvis dom som bara är att memorera, men det går fort liksom. :)
torsdag 23 augusti 2007
tisdag 24 juli 2007
Ingen reaktion utan orsak, ingen orsak utan reaktion. Om tankarnas uppkomst.
Etiketter:
Tankar
Jag gjorde nyligen en tråd på Sweclockers forum (skulle gärna länkat, men ni måste ha varit användare rätt länge för att få se inläggt anyway) angående huruvida folk tänker i bilder, ord eller på något helt annat sätt. Allas vår favoritanvändare tvärvetenskaplige Haricots och skriver som vanligt massa av vad som till en början kan låta, som man säger i Amerikatt, som en stinkande hög med hästskit. Han babblade på om att hur mycket man än inbillar sig att man tänker i ord eller bilder så gör man inte det, något som i och för sig låter rätt självklart när man tänker efter men inte riktigt kändes relevant till ämnet i fråga då topic lutade mer åt hur man föreställer sig sina tankar.
Jag förstod tillslut vad han menade, men jag kan inte riktigt förklara det. Hursomhelst så tog han upp ett sätt att förklara som fick mig på andra tankevägar, jag ska citera detta. Varning för populärvetenskap.
När vi ser en ko för första gången och skapar en mental representation av "ko" så måste det nödvändigtvis bli så att en eller flera neuroner avfyrade på ett särskillt sätt betyder "ko".
När vi ser en ko nästa gång så kommer det ske något i stil med detta:
Vi får in bilden genom vår näthinna och den blir bearbetad på ett sätt så att hjärnan tillslut kan aktivera "ko-neuronerna", de nervceller som i hjärnan aktiveras vid "upplevelsen av en ko".
Skulle vi höra en ko "mua" så skulle något liknande hända.
Även om vi hörde ordet "ko" eller kanske även "mu" så skulle samma område i hjärnan att aktiveras.
Men när vi tänker på en ko föreslår jag att processen är mycket kortare.
Vi behöver inte visualisera en ko, internt säga "ko" och därefter låta de relevanta områden bearbeta informationen (oavsett om det är en bild eller ett uttryck) varvid konervcellerna skulle "lysa upp" och orsaka de reaktioner som kotankar gör.
Och faktum är att det inte kan vara så, då det krävs att vi tänkt på kor redan innan vi skapat det mentala ordet eller den mentala bilden, annars skulle vi ju inte veta vad vi skulle skapa den mentala bilden/ordet av.
Särskilt den sista delen jag markerade med fetstil är intressant. Vi kan inte få upp bilden av en ko i huvudet utan att först tänka på en ko, men vad kommer tanken på ko ifrån från början? Jo från en "orsak" såklart, det finns alltid en orsak till att vi tänker vad vi tänker, och den kommer alltid från från något inom oss (magont, huvudvärk, minnen, moral, smaker, lukter osv) eller något utomstående (något vi ser, känner eller hör till exempel).
Ett rätt gammalt koncept faktiskt, illusionen av fri vilja. I filosofiska termer kallas det nog Determinism tror jag (även om Haricots nämnde Materialism/Fysikalism och Monoism också, jag vet inte riktigt vad dessa är).
Denna kunskap ändrar givetvis ingenting. Reagerar man på den så stämmer den, reagerar man inte på den så är det för att man reagerat på någon annan erfarenhet som säger att man inte ska reagera på den. Tror man inte på det så är även det en reaktion på något som säger att det här inte passar in i ens egna tro. Allt är reaktioner på alla orsaker omkring oss, inget man kan eller ska göra något åt. Man gör som man gör för att man inte kan reagera på något annat sätt med den hjärna och de erfarenheter man har.
Bara en bajs jag ville slänga på alla er läsares huvud. Jag vet i alla fall att jag har en läsare (huruvida jag har det efter detta inlägget står dock oklart)!
Avslutningsvis ska ni få listan på, enligt CDTV, japans hetaste kvinnliga artister (lit: Koibito ni shitai aatisuto = 恋人にしたいアーティスト = De artister man helst vill ha som flickvän):
20: 上戸 彩 (Ueto Aya) APPROVED
19: 中島 美嘉 (Nakashima Mika) NEUTRAL
18: 宇野 実彩子 (Uno Misako från gruppen AAA) NEUTRAL (har ingen bild till er)
17: 木村 カエラ (Kimura Kaela!) APPROVED SOM FAN
16: aiko NEUTRAL
15: リア ディゾン (Leah Dizon) NEUTRAL
14: 田中 れいな (Tanaka Reina från Morning Musume) AP-P-P-ROVED
13: hiroko (från mihimaruGT) APPROVED
12: 吉澤 ひとみ (Yoshizawa Hitomi från Morning Musume) AP-P-P-ROVED
11: 柴咲 コウ (Shibasaki Kou) NEUTRAL
10: 安室 奈美恵 (Amuro Namie) DISAPPROVED
09: 倖田 來未 (Kumi Koda) APPROVED
08: 高橋 愛 (Takahashi Ai från Morning Musume) AP-P-P-ROVED
07: 絢香 (Ayaka) NEUTRAL
06: 石川 梨華 (Ishikawa Rika från Morning Musume och skitbandet V-U-Den) AP-P-P-ROVED
05: BoA BETSU-NI-APPROVED
04: 大塚 愛 (Ootsuka Ai) VERY-APPROVED
03: 浜崎 あゆみ (Hamasaki Ayumi) APPROVED
02: 持田 香織 (Mochido Kaori) APPROVED
01: YUI APPROVED
Jag förstod tillslut vad han menade, men jag kan inte riktigt förklara det. Hursomhelst så tog han upp ett sätt att förklara som fick mig på andra tankevägar, jag ska citera detta. Varning för populärvetenskap.
När vi ser en ko för första gången och skapar en mental representation av "ko" så måste det nödvändigtvis bli så att en eller flera neuroner avfyrade på ett särskillt sätt betyder "ko".
När vi ser en ko nästa gång så kommer det ske något i stil med detta:
Vi får in bilden genom vår näthinna och den blir bearbetad på ett sätt så att hjärnan tillslut kan aktivera "ko-neuronerna", de nervceller som i hjärnan aktiveras vid "upplevelsen av en ko".
Skulle vi höra en ko "mua" så skulle något liknande hända.
Även om vi hörde ordet "ko" eller kanske även "mu" så skulle samma område i hjärnan att aktiveras.
Men när vi tänker på en ko föreslår jag att processen är mycket kortare.
Vi behöver inte visualisera en ko, internt säga "ko" och därefter låta de relevanta områden bearbeta informationen (oavsett om det är en bild eller ett uttryck) varvid konervcellerna skulle "lysa upp" och orsaka de reaktioner som kotankar gör.
Och faktum är att det inte kan vara så, då det krävs att vi tänkt på kor redan innan vi skapat det mentala ordet eller den mentala bilden, annars skulle vi ju inte veta vad vi skulle skapa den mentala bilden/ordet av.
Särskilt den sista delen jag markerade med fetstil är intressant. Vi kan inte få upp bilden av en ko i huvudet utan att först tänka på en ko, men vad kommer tanken på ko ifrån från början? Jo från en "orsak" såklart, det finns alltid en orsak till att vi tänker vad vi tänker, och den kommer alltid från från något inom oss (magont, huvudvärk, minnen, moral, smaker, lukter osv) eller något utomstående (något vi ser, känner eller hör till exempel).
Ett rätt gammalt koncept faktiskt, illusionen av fri vilja. I filosofiska termer kallas det nog Determinism tror jag (även om Haricots nämnde Materialism/Fysikalism och Monoism också, jag vet inte riktigt vad dessa är).
Denna kunskap ändrar givetvis ingenting. Reagerar man på den så stämmer den, reagerar man inte på den så är det för att man reagerat på någon annan erfarenhet som säger att man inte ska reagera på den. Tror man inte på det så är även det en reaktion på något som säger att det här inte passar in i ens egna tro. Allt är reaktioner på alla orsaker omkring oss, inget man kan eller ska göra något åt. Man gör som man gör för att man inte kan reagera på något annat sätt med den hjärna och de erfarenheter man har.
Bara en bajs jag ville slänga på alla er läsares huvud. Jag vet i alla fall att jag har en läsare (huruvida jag har det efter detta inlägget står dock oklart)!
Avslutningsvis ska ni få listan på, enligt CDTV, japans hetaste kvinnliga artister (lit: Koibito ni shitai aatisuto = 恋人にしたいアーティスト = De artister man helst vill ha som flickvän):
20: 上戸 彩 (Ueto Aya) APPROVED
19: 中島 美嘉 (Nakashima Mika) NEUTRAL
18: 宇野 実彩子 (Uno Misako från gruppen AAA) NEUTRAL (har ingen bild till er)
17: 木村 カエラ (Kimura Kaela!) APPROVED SOM FAN
16: aiko NEUTRAL
15: リア ディゾン (Leah Dizon) NEUTRAL
14: 田中 れいな (Tanaka Reina från Morning Musume) AP-P-P-ROVED
13: hiroko (från mihimaruGT) APPROVED
12: 吉澤 ひとみ (Yoshizawa Hitomi från Morning Musume) AP-P-P-ROVED
11: 柴咲 コウ (Shibasaki Kou) NEUTRAL
10: 安室 奈美恵 (Amuro Namie) DISAPPROVED
09: 倖田 來未 (Kumi Koda) APPROVED
08: 高橋 愛 (Takahashi Ai från Morning Musume) AP-P-P-ROVED
07: 絢香 (Ayaka) NEUTRAL
06: 石川 梨華 (Ishikawa Rika från Morning Musume och skitbandet V-U-Den) AP-P-P-ROVED
05: BoA BETSU-NI-APPROVED
04: 大塚 愛 (Ootsuka Ai) VERY-APPROVED
03: 浜崎 あゆみ (Hamasaki Ayumi) APPROVED
02: 持田 香織 (Mochido Kaori) APPROVED
01: YUI APPROVED
fredag 20 juli 2007
Japanska penpals och japanskt MSN-maraton!
Etiketter:
Liv
Tjena-hejsan! Nu var japanskan slut för den här gången och vi ska därför återgå till "Liv"-kategoriserade inlägg om mitt liv som inte alls är relaterade till varken Japan eller japanska på något sätt. *blink blink*
Jag vill börja med att säga att jag till slut fått tag på en rip av Kimura Kaelas nysläppta singel "Samantha", det är en hårddisktörstig 320kbps version men får duga iallafall. På denna finns låtarna "Samantha" och "Honey B Mitsubachi Dance" samt tråkig instrumental av båda låtarna. Samantha hade jag redan hört innan från PVn, men den andra låten var ny för mina öron. Jag måste nog säga att Honey B var bäst i min mening, även om båda var rätt bra, om än inte hennes bästa.
Därefter går vi över till min nya totalt japanska-och-Japan-orelaterade hobby: japanska penpals. Okej, det är bara runt 10% av de cirka 20 personerna som svarat under de 1.5 dagarna den legat ute som skriver på engelska (visst låter det som mer än om jag säger att 90% av dom skriver på japanska?), men det är väl ändå inte helt japanskarelaterat? Utlänningar är poppis i Japan, vad tror ni inte utlänningar som dom kan prata med är? :)
Jag har fortfarande inte hunnit svara på alla. Det ligger för närvarande 5 obesvarade och olästa i inkorgen, varav några är folk jag redan skrivit till och som redan hunnit svara tillbaka. Bland de 5 mailen finns det två lite roliga/speciella mail faktiskt. Det ena är skrivet på engelska av en 22-åring som skulle vilja brevväxla med vanliga brev. Jag överväger att acceptera detta för att få lite handskriftsövning, kan vara kul. Det andra speciella är från en av de som redan hunnit skicka sitt andra brev, en korean (hon heter 서보민 för er som kan läsa koreanska, ni andra får inte veta!) som lär sig japanska för tillfället, min japanska är bättre än hennes. :)
Anledningen till att jag gjorde penpal annonsen från början var för att jag fick svar från en jättekul tjej från Sapporo, Naoko heter hon och hon gillar att gå på arkader och läsa skräckmanga med blodsplatter. Hur cool får man lov att bli, trodde vi killar hade monopol på blod och TV-spel? Iallafall så tänkte jag att jag får ta och fixa en ny penpal annons, den gammla sa att jag bodde i Japan (vilket jag gjorde när jag skrev den).
Then came Hiroki. Hiroki är nog den bästa penpalen jag haft hittils. Han lämnade ut sin MSN i första mailet, jag addade honom igårkväll och skickade mail om att vi snackas på MSN istället. När han loggade ut rätt nyligen kollade jag tidsstämplarna på första och sista meddelandet och såg att vi, plus-minus 5min ungefär, snackat sex timmar i sträck på japanska via MSN. Inte konstigt att jag var helt slutkörd i huvudet. Under hela dagen har vi haft två pauser, en vid middag och en när jag skulle tvätta kläder. Sammanlagt blir det väl runt 5 timmars MSN-snack.
Vi är bästisar nu!
Hans mail var rätt kul att läsa. Många av dom som skriver skriver typ bara:
Hajimemashite!
Jag heter och bor i i Japan!
Om du vill kan vi bli kompisar!
Jag väntar på svar, hörs!
Jag är så jävla snäll att jag svarar även på dessa, men det är ändå 100x roligare när någon som Hiroki skickar svar. Han skrev lite om sig själv först, att han gick sitt sista år på gymnasiet och därefter ville läsa språk eller politik på universitetet (han är rätt allmänbildad förövrigt). Sen gick han över till hur impad han var på min japanska och hur ascool jag var. Som avslutning så sa han gav han ut sin MSN och sa att det skulle vara kul om vi kunde snacka över MSN istället.
Så ska ett penpal brev se ut, särskillt med berömmet såklart. :)
Det var skitkul att snacka med honom iallafall. Jag är helt jävla slut i huvudet nu, men kul var det, och det känns väl som att jag gått upp minst en level i japansk speed reading iallafall. :)
Jag vill börja med att säga att jag till slut fått tag på en rip av Kimura Kaelas nysläppta singel "Samantha", det är en hårddisktörstig 320kbps version men får duga iallafall. På denna finns låtarna "Samantha" och "Honey B Mitsubachi Dance" samt tråkig instrumental av båda låtarna. Samantha hade jag redan hört innan från PVn, men den andra låten var ny för mina öron. Jag måste nog säga att Honey B var bäst i min mening, även om båda var rätt bra, om än inte hennes bästa.
Därefter går vi över till min nya totalt japanska-och-Japan-orelaterade hobby: japanska penpals. Okej, det är bara runt 10% av de cirka 20 personerna som svarat under de 1.5 dagarna den legat ute som skriver på engelska (visst låter det som mer än om jag säger att 90% av dom skriver på japanska?), men det är väl ändå inte helt japanskarelaterat? Utlänningar är poppis i Japan, vad tror ni inte utlänningar som dom kan prata med är? :)
Jag har fortfarande inte hunnit svara på alla. Det ligger för närvarande 5 obesvarade och olästa i inkorgen, varav några är folk jag redan skrivit till och som redan hunnit svara tillbaka. Bland de 5 mailen finns det två lite roliga/speciella mail faktiskt. Det ena är skrivet på engelska av en 22-åring som skulle vilja brevväxla med vanliga brev. Jag överväger att acceptera detta för att få lite handskriftsövning, kan vara kul. Det andra speciella är från en av de som redan hunnit skicka sitt andra brev, en korean (hon heter 서보민 för er som kan läsa koreanska, ni andra får inte veta!) som lär sig japanska för tillfället, min japanska är bättre än hennes. :)
Anledningen till att jag gjorde penpal annonsen från början var för att jag fick svar från en jättekul tjej från Sapporo, Naoko heter hon och hon gillar att gå på arkader och läsa skräckmanga med blodsplatter. Hur cool får man lov att bli, trodde vi killar hade monopol på blod och TV-spel? Iallafall så tänkte jag att jag får ta och fixa en ny penpal annons, den gammla sa att jag bodde i Japan (vilket jag gjorde när jag skrev den).
Then came Hiroki. Hiroki är nog den bästa penpalen jag haft hittils. Han lämnade ut sin MSN i första mailet, jag addade honom igårkväll och skickade mail om att vi snackas på MSN istället. När han loggade ut rätt nyligen kollade jag tidsstämplarna på första och sista meddelandet och såg att vi, plus-minus 5min ungefär, snackat sex timmar i sträck på japanska via MSN. Inte konstigt att jag var helt slutkörd i huvudet. Under hela dagen har vi haft två pauser, en vid middag och en när jag skulle tvätta kläder. Sammanlagt blir det väl runt 5 timmars MSN-snack.
Vi är bästisar nu!
Hans mail var rätt kul att läsa. Många av dom som skriver skriver typ bara:
Hajimemashite!
Jag heter
Om du vill kan vi bli kompisar!
Jag väntar på svar, hörs!
Jag är så jävla snäll att jag svarar även på dessa, men det är ändå 100x roligare när någon som Hiroki skickar svar. Han skrev lite om sig själv först, att han gick sitt sista år på gymnasiet och därefter ville läsa språk eller politik på universitetet (han är rätt allmänbildad förövrigt). Sen gick han över till hur impad han var på min japanska och hur ascool jag var. Som avslutning så sa han gav han ut sin MSN och sa att det skulle vara kul om vi kunde snacka över MSN istället.
Så ska ett penpal brev se ut, särskillt med berömmet såklart. :)
Det var skitkul att snacka med honom iallafall. Jag är helt jävla slut i huvudet nu, men kul var det, och det känns väl som att jag gått upp minst en level i japansk speed reading iallafall. :)
tisdag 17 juli 2007
Introduktion till det Japanska skriftspråket
Etiketter:
JapanskaLekt
こんにちは。
Som alla vet så har jag läst japanska ett rätt bra tag nu och vågar faktiskt påstå att jag skulle kunna lära ut vissa av grunderna, och det är just det jag tänkte pröva på nu.
Detta är den absolut första i en serie jag tänkt skriva (får se hur det blir med den) i syfte att få upp läsarens intresse för det japanska språket. Eftersom att detta är den första delen tänkte jag börja med att eliminera myten om att det skulle vara helt omöjligt för en icke-japan att lära sig skriva på japanska. Detta är långt ifrån sant och grundar sig antagligen på tron att japanerna endast använder kinesiska tecket, att dessa tecken är helt random samt att man behöver kunna flera tusen för att överleva i Japan (i verkligheten krävs 1945st för att klassas som läskunnig och typ två eller tre hundra för att "överleva" i Japan).
Givetvis kan många av lektionerna funka för er som bara vill lära er lite allmänt OM japanska men inte har något intresse av att plugga det. Speciellt detta inlägg kommer vara väldigt allmänt om japanska och inte så mycket tänkt att man ska läsa in.
Jag kör rakt på sak och introducerar de fyra skrivsätten direkt antar jag. Skrivspråken jag skrivit "(fonetiskt)" efter är sånna som har ett bestämt uttal för varje tecken och fungerar som våra bokstäver. Den icke-fonetiska förklarar jag senare. Titlarna är skrivna på japanska, namnen finns skrivna i bokstäver precis under titelarna.
Ni som inte har japanskt teckenstöd kan i Windows XP installera det igenom att lägga in XP-skivan, gå in i Kontrollpanelen och i klassiskt läge välja Nationella och Språkliga inställningar. Tryck på den andra fliken i rutan och bocka för stödet för östasiatiska språk (där bland andra Republic of Greater East Asia ingår). Tryck OK.
平仮名/ひらがな (fonetiskt)
Hiragana är det första man lär sig (efter romaji såklart). Det används ALLTID i grammatiskt korrekta meningar, utan det skulle det vara helt omöjligt att skriva på korrekt japanska. David Hallgren har på sin hemsida lagt ut en bra läskarta för er som vill skriva ut eller spara någon stans. Läskartan hittas här. Det finns ett hiragana tecken för varje ljud i det japanska språket, totalt 48st.
Lästräning har ni här.
Utskrivbar skrivövning finns här.
Som alla vet så har jag läst japanska ett rätt bra tag nu och vågar faktiskt påstå att jag skulle kunna lära ut vissa av grunderna, och det är just det jag tänkte pröva på nu.
Detta är den absolut första i en serie jag tänkt skriva (får se hur det blir med den) i syfte att få upp läsarens intresse för det japanska språket. Eftersom att detta är den första delen tänkte jag börja med att eliminera myten om att det skulle vara helt omöjligt för en icke-japan att lära sig skriva på japanska. Detta är långt ifrån sant och grundar sig antagligen på tron att japanerna endast använder kinesiska tecket, att dessa tecken är helt random samt att man behöver kunna flera tusen för att överleva i Japan (i verkligheten krävs 1945st för att klassas som läskunnig och typ två eller tre hundra för att "överleva" i Japan).
Givetvis kan många av lektionerna funka för er som bara vill lära er lite allmänt OM japanska men inte har något intresse av att plugga det. Speciellt detta inlägg kommer vara väldigt allmänt om japanska och inte så mycket tänkt att man ska läsa in.
Jag kör rakt på sak och introducerar de fyra skrivsätten direkt antar jag. Skrivspråken jag skrivit "(fonetiskt)" efter är sånna som har ett bestämt uttal för varje tecken och fungerar som våra bokstäver. Den icke-fonetiska förklarar jag senare. Titlarna är skrivna på japanska, namnen finns skrivna i bokstäver precis under titelarna.
Ni som inte har japanskt teckenstöd kan i Windows XP installera det igenom att lägga in XP-skivan, gå in i Kontrollpanelen och i klassiskt läge välja Nationella och Språkliga inställningar. Tryck på den andra fliken i rutan och bocka för stödet för östasiatiska språk (där bland andra Republic of Greater East Asia ingår). Tryck OK.
平仮名/ひらがな (fonetiskt)
Hiragana är det första man lär sig (efter romaji såklart). Det används ALLTID i grammatiskt korrekta meningar, utan det skulle det vara helt omöjligt att skriva på korrekt japanska. David Hallgren har på sin hemsida lagt ut en bra läskarta för er som vill skriva ut eller spara någon stans. Läskartan hittas här. Det finns ett hiragana tecken för varje ljud i det japanska språket, totalt 48st.
Lästräning har ni här.
Utskrivbar skrivövning finns här.
カタカナ/かたかな (fonetiskt)
Katakana är i princip samma sak som hiragana. För varje hiragana finns ett katakana tecken. Att skilja dessa tecken åt är inga större problem alls då katakana tecknena har en helt annan stil än hiragana och ser ut som så här, återigen länkat från DavidHallgren.se.
Lästräning har ni här.
Utskrivbar skrivövning finns här.
ローマ字/ろうまじ (fonetiskt)
Romaji är ett sätt att skriva japanska med västerländska/engelska bokstäver. Namnet i sig kommer från "Rooma" som betyder "Rom" (låneord) och "ji" som betyder tecken. Om ni tar en titt längre upp i inlägget på läskartorna för Kana (= samlingsord för Hiragana + Katakana) så kan ni faktiskt skriva romaji mer eller mindre utan problem, sålänge det inte finns kanjis (kinesiska tecket, kommer till dom senare) i orden.
Är det verkligen så här lätt? Ptja, i sålänge det inte finns kanjis i bilden så är det i princip allt. Fast ett par svenskanpassade varningar är nog på sin plats...
* [お/オ/o] och alla tecken som slutar med ett "o" i romaji uttalas mer som ett svenskt å. Inte riktigt som ett å, men lite som en blandning mellan o och å.
* Alla h-tecken (はひふへほ/ハヒフヘホ/ha hi fu he ho) uttalas mer som en blandning mellan h och f, det är rätt svårt att få det rätt i börjat. Men du blir fortfarande förstådd om du uttalar det som h, förrutom hu/fu som bör läsas som fu.
* j-tecken (じ/ジ/ji + combos med små tecken) uttalas som ett amerikanskt j, inte som ett svenskt, alltså [dj] och inte [j]. y å andra sidan läses som [j].
* Långa vokaler skrivs i hiragana som exempelvis ほう (hou) eller けい (kei). Alltså, slutar tecknet på o så lägg till u, slutar det på e så lägg på i. u, i och a förlängs med u, i och a. I katakana så skrivs långa ljud med streck, exempelvis アー (aa) eller ハー (haa).
Sen kommer det som alla studerande av japanska fruktar mest och får många mindre ambitiösa att hoppa av helt...
漢字/かんじ (icke-fonetisk)
Kanji är de kinesiska tecknena (heter "Hanzi" på kinesiska). De kanjitecken man skriver "kanji" med betyder ungefär "han" (som i namnet på den kinesiska Han-dynastin som var de första att introducera de så välkända kinesiska tecknena för Kina, tecknet står ofta för "Kina") och "tecken". Alltså något i stil med "tecken från Kina". Den största skillnaden mellan kana/romaji och kanji är att varje kanji har en innebörd och inte ett uttal som kana-tecknen har. Självklart har tecknen sina bestämda sätt att läsas på, men det finns oftast inte bara ett uttal för varje tecken, det är inte alls ovanligt med 5-6 olika sätt att läsa ett tecken. Exempelvis läses tecknet för människa/person (人) alltid som "hito" när den står ensam, men alltid som "jin" när den står i slutet av ett ord, exempelvis i ordet för "japan" (någon ifrån Japan) vilket på japanska heter Nihonjin och skrivs som 日本人.
Men hur krångligt avhoppare än må få det att låta så är det inte svårt, det kräver bara lite tålamod. Sen är det faktiskt inte bara massa slumpmässiga streck, i varje tecken kan man faktiskt urskilja små del-tecken. Dessa del-tecken bär ofta en innebörd dom också och kan ibland vara hela tecken i sig själva, oftast har dessa tecken något att göra med kanjin de ligger i. Exempel på tecken med återkommande "smådelar", kan du se delarna?
俺、仲、位 （Titta höger）
漢、治、酒 （Titta höger）
草、花、落 （Titta upp）
Det av mig föreslagna sättet att lära sig kanji är med glosor. Såfort man lärt sig hiragana bör man träna på att skriva sina glosor med kanjis. Skriv dom om och om igen så fastnar dom. När man väl kommit in i skrivandet så brukar en eller två rader på ett A4 räcka för att dom ska fastna tillfälligt iallafall.
Det är nog ungefär vad jag tycker passar i en introduktion. Så mer än så tänker inte jag skriva!
Katakana är i princip samma sak som hiragana. För varje hiragana finns ett katakana tecken. Att skilja dessa tecken åt är inga större problem alls då katakana tecknena har en helt annan stil än hiragana och ser ut som så här, återigen länkat från DavidHallgren.se.
Lästräning har ni här.
Utskrivbar skrivövning finns här.
ローマ字/ろうまじ (fonetiskt)
Romaji är ett sätt att skriva japanska med västerländska/engelska bokstäver. Namnet i sig kommer från "Rooma" som betyder "Rom" (låneord) och "ji" som betyder tecken. Om ni tar en titt längre upp i inlägget på läskartorna för Kana (= samlingsord för Hiragana + Katakana) så kan ni faktiskt skriva romaji mer eller mindre utan problem, sålänge det inte finns kanjis (kinesiska tecket, kommer till dom senare) i orden.
Är det verkligen så här lätt? Ptja, i sålänge det inte finns kanjis i bilden så är det i princip allt. Fast ett par svenskanpassade varningar är nog på sin plats...
* [お/オ/o] och alla tecken som slutar med ett "o" i romaji uttalas mer som ett svenskt å. Inte riktigt som ett å, men lite som en blandning mellan o och å.
* Alla h-tecken (はひふへほ/ハヒフヘホ/ha hi fu he ho) uttalas mer som en blandning mellan h och f, det är rätt svårt att få det rätt i börjat. Men du blir fortfarande förstådd om du uttalar det som h, förrutom hu/fu som bör läsas som fu.
* j-tecken (じ/ジ/ji + combos med små tecken) uttalas som ett amerikanskt j, inte som ett svenskt, alltså [dj] och inte [j]. y å andra sidan läses som [j].
* Långa vokaler skrivs i hiragana som exempelvis ほう (hou) eller けい (kei). Alltså, slutar tecknet på o så lägg till u, slutar det på e så lägg på i. u, i och a förlängs med u, i och a. I katakana så skrivs långa ljud med streck, exempelvis アー (aa) eller ハー (haa).
Sen kommer det som alla studerande av japanska fruktar mest och får många mindre ambitiösa att hoppa av helt...
漢字/かんじ (icke-fonetisk)
Kanji är de kinesiska tecknena (heter "Hanzi" på kinesiska). De kanjitecken man skriver "kanji" med betyder ungefär "han" (som i namnet på den kinesiska Han-dynastin som var de första att introducera de så välkända kinesiska tecknena för Kina, tecknet står ofta för "Kina") och "tecken". Alltså något i stil med "tecken från Kina". Den största skillnaden mellan kana/romaji och kanji är att varje kanji har en innebörd och inte ett uttal som kana-tecknen har. Självklart har tecknen sina bestämda sätt att läsas på, men det finns oftast inte bara ett uttal för varje tecken, det är inte alls ovanligt med 5-6 olika sätt att läsa ett tecken. Exempelvis läses tecknet för människa/person (人) alltid som "hito" när den står ensam, men alltid som "jin" när den står i slutet av ett ord, exempelvis i ordet för "japan" (någon ifrån Japan) vilket på japanska heter Nihonjin och skrivs som 日本人.
Men hur krångligt avhoppare än må få det att låta så är det inte svårt, det kräver bara lite tålamod. Sen är det faktiskt inte bara massa slumpmässiga streck, i varje tecken kan man faktiskt urskilja små del-tecken. Dessa del-tecken bär ofta en innebörd dom också och kan ibland vara hela tecken i sig själva, oftast har dessa tecken något att göra med kanjin de ligger i. Exempel på tecken med återkommande "smådelar", kan du se delarna?
俺、仲、位 （Titta höger）
漢、治、酒 （Titta höger）
草、花、落 （Titta upp）
Det av mig föreslagna sättet att lära sig kanji är med glosor. Såfort man lärt sig hiragana bör man träna på att skriva sina glosor med kanjis. Skriv dom om och om igen så fastnar dom. När man väl kommit in i skrivandet så brukar en eller två rader på ett A4 räcka för att dom ska fastna tillfälligt iallafall.
Det är nog ungefär vad jag tycker passar i en introduktion. Så mer än så tänker inte jag skriva!
DVD-samling når 30 DVDer jämnt + Skattkista full med DVDer upphittad
Etiketter:
Liv
Hej hej!
Nu har jag vart och köpt Battle Royale och Battle Royale 2: Requiem på DVD på SF Bokhandeln i Göteborg. SF Bok är alltid kul att gå till, om inte för produktutbudet så för det abnormalt höga freakuency värdet, denna gången var det en manlig crossdresser framför mig i kön som skulle förhandsboka den sjunde Harry Potter-boken.
I och med mitt nya DVD inköp så har min DVD samling nu uppnått 30 DVDer, exklusivt för er bloggläsare kommer här en liten lista med alla mina DVDer i den ordning dom står i hyllan (bokstavsordning, pedantiskt? fu!):
Hello! Project Winter - 2005 ~A HAPPY NEW POWER~ (Akagumi):
Konsert med H!P (=Hello! Project)
Hello! Project Winter - 2005 ~A HAPPY NEW POWER~ (Shirogumi):
Konsert med H!P
Morning Musume - 2001 - Live Revolution 21:
Skitbra konsert med MoMusume (=Morning Musume)
Hello! Project - Summer 2004 - Natsu no doon!:
Konsert med H!P
Ayaka's Surprise English Lessons:
Småklipp med H!P-Ayaka som går runt och testar MoMusumarnas bristande engelskakunskaper. Helt underbart.
Musume dokyu:
MoMusumare som pratar om sig själva
Ishikawa Rika och Yaguchi Maris graduation:
Rika och Maris kommentarer innan dom hoppade av MoMusume.
...med andra ord perfekt för min sommarbundna MoMusume mani!
Det var allt för idag. Min wannabe-japanska lektion är fortfarande in the working.
Nu har jag vart och köpt Battle Royale och Battle Royale 2: Requiem på DVD på SF Bokhandeln i Göteborg. SF Bok är alltid kul att gå till, om inte för produktutbudet så för det abnormalt höga freakuency värdet, denna gången var det en manlig crossdresser framför mig i kön som skulle förhandsboka den sjunde Harry Potter-boken.
I och med mitt nya DVD inköp så har min DVD samling nu uppnått 30 DVDer, exklusivt för er bloggläsare kommer här en liten lista med alla mina DVDer i den ordning dom står i hyllan (bokstavsordning, pedantiskt? fu!):
- 旭山動物園に行ってきました ("Asahiyama doubutsuen ni ittekimashita", "Jag gick till Asahiyamas djurpark", souvenir)
- Battle Royale (2-disc)
- Battle Royale 2: Requiem
- Behind Enemy Lines (present, inte sett)
- Catch me if you can (2-disc)
- Dan Bäckman 1-0
- Dir en Grey - Tour 04 - THE CODE OF VULGAR[ism]
- Death Note - complete set ("Death Note" och "Death Note - the Last name" i ett, bäst i samlingen)
- Donnie Darko (svensk vanlig DVD)
- Donnie Darko - The director's cut (engelsk import, 2-disc)
- Final Fantasy
- Futurama - Season 4
- Hammerfall - The templar renegade crusade
- Huset som Gud glömde (present, inte sett)
- 神の左手、悪魔の右手 ("Kami no hidarite, akuma no migite", "Guds vänstra hand, djävulens högra hand", kass men rolig japansk skräck)
- 嵯梨１３歳 ("Sari juusansai", "Sari 13 år", avskedspresent från en av mina japanska kompisar, 60 minuter 13-årig Kiri Sari i bikini... udda? neeeeeej...)
- Kung Pow - Enter the fist
- Marilyn Manson - Guns, God and Government World Tour
- Nixon
- Novocaine (present, sett en gång, inte min stil)
- Nothing to lose (present, sett en gång, inte min stil)
- 男たちの大和 ("Otokotachi no Yamato", "Männens Yamato", känd som "YAMATO" för västvärlden)
- Porno Graffitti - 8th Live Circuit - 74"ers" - Live in Osaka-Jo Hall 2003
- The Ring (brittisk DVD)
- The Ring Two (brittisk DVD)
- The Simpsons - The Complete First Season
- South Park - Bigger, Longer & Uncut
- Star Trek 2: The Wrath of Khan (brittisk DVD textad på typ allt)
- Det bästa ur Varan-TV
- V for Vendetta (brittisk DVD)
- Hello! Project Winter - 2005 ~A HAPPY NEW POWER~ (Akagumi) (bränd film-DVD som inte funkar i min spelare, men troligtvis i datorn)
- Hello! Project Winter - 2005 ~A HAPPY NEW POWER~ (Shirogumi) (bränd film-DVD som faktiskt funkar i min spelare)
- Morning Musume - 2001 - Live Revolution 21 (bränd film-DVD som troligtvis funkar)
- Hello! Project - Summer 2004 - Natsu no doon! (data-DVD)
- Ayaka's Surprise English Lessons + Musume dokyu + Ishikawa Rika och Yaguchi Mari's graduation (data-DVD)
Hello! Project Winter - 2005 ~A HAPPY NEW POWER~ (Akagumi):
Konsert med H!P (=Hello! Project)
Hello! Project Winter - 2005 ~A HAPPY NEW POWER~ (Shirogumi):
Konsert med H!P
Morning Musume - 2001 - Live Revolution 21:
Skitbra konsert med MoMusume (=Morning Musume)
Hello! Project - Summer 2004 - Natsu no doon!:
Konsert med H!P
Ayaka's Surprise English Lessons:
Småklipp med H!P-Ayaka som går runt och testar MoMusumarnas bristande engelskakunskaper. Helt underbart.
Musume dokyu:
MoMusumare som pratar om sig själva
Ishikawa Rika och Yaguchi Maris graduation:
Rika och Maris kommentarer innan dom hoppade av MoMusume.
...med andra ord perfekt för min sommarbundna MoMusume mani!
Det var allt för idag. Min wannabe-japanska lektion är fortfarande in the working.
lördag 14 juli 2007
Battoru Rowaiaru, soon in a DVD collection near me.
Konbanwa~! (det betyder "God kväll", please niggah!)
Som den prisjägare (tihi, det ordet får mig att tänka på ett avsnitt i Bumbi Björnarna som jag sett ett par hundra gånger) jag är så har jag ett nytt huvud i sikte för min DVD-samling. Jag har nu läst ut det sista i Battle Royale och siktar nu in mig på Battle Royale och Battle Royale II: Requiem till min samling. Innan någon kommenterar (as if...) att tvåan suger kan jag tillägga att det inte är första gången jag hör det, att jag nog är den enda i världen som inte tycker det, och att jag är stolt över att vara unik med någonting (utöver 10 månader i Japan, Takashi som andranamn osv)!
Tyvärr så står det dock inte på SF Bokhandelns hemsida om filmerna finns i lager i Göteborg eller Stockholm. Vad gör då vi som är för otåliga för att vänta på postorder och/eller för snåla för att betala frakt. Jag säger då det, när det gäller att köra DVDer är online shopping oftast varken för de snåla eller impulsstressdrivna ungdomar som var på väg att ladda ner Battle Royale men tänkte "jag köper den istället". Piracy in a nut shell.
Som sagt så är alltså hela Battle Royale utläst nu. Men jag har andra böcker på kö faktiskt!
1. "1984" av George Orwell (på svenska)
2. "Över näktergalens golv" av Lian Hearn
3. "På kudde av gräs" av Lian Hearn
4. "Under lysande måne" av Lian Hearn
5. "Ohörda rop - Historien om Mary Bell" av Gitta Sereny
1984 är en bok skriven 1948 av herr Orwell. Den handlar om ett framtida helt totalitärt
samhälle där det mesta är förbjudet och varje vrå är bevakad. En enormt känd bok, exet jag lånade av min styvmor är stämplat "Karl Johans rektorsområde" och "2 SEP 1970" från när dom fått läsa den i skolan.
Böckerna av Lian Hearn är en lång serie (3x 350 till 400 sidor) om klanen Otori. Den utspelar sig i Japan och alla säger att den är skitbra. Japan + Skitbra = Total win
"Ohörda rop - Historien om Mary Bell" är journalisten Gitta Sereny berättelse baserad på en intervju (mja, många intervjuer) med Mary Bell. Original titeln är "Cries unheard. The story of Mary Bell". Mary är en mysig tjej som vid 11 års ålder eller nått sånt tog livet av två yngre barn lite på skoj (hon ville testa, typ). Boken handlar om hennes uppväxt.
Over and out. Jag är trött.
Japanska lektion 1 är på väg. :)
Som den prisjägare (tihi, det ordet får mig att tänka på ett avsnitt i Bumbi Björnarna som jag sett ett par hundra gånger) jag är så har jag ett nytt huvud i sikte för min DVD-samling. Jag har nu läst ut det sista i Battle Royale och siktar nu in mig på Battle Royale och Battle Royale II: Requiem till min samling. Innan någon kommenterar (as if...) att tvåan suger kan jag tillägga att det inte är första gången jag hör det, att jag nog är den enda i världen som inte tycker det, och att jag är stolt över att vara unik med någonting (utöver 10 månader i Japan, Takashi som andranamn osv)!
Tyvärr så står det dock inte på SF Bokhandelns hemsida om filmerna finns i lager i Göteborg eller Stockholm. Vad gör då vi som är för otåliga för att vänta på postorder och/eller för snåla för att betala frakt. Jag säger då det, när det gäller att köra DVDer är online shopping oftast varken för de snåla eller impulsstressdrivna ungdomar som var på väg att ladda ner Battle Royale men tänkte "jag köper den istället". Piracy in a nut shell.
Som sagt så är alltså hela Battle Royale utläst nu. Men jag har andra böcker på kö faktiskt!
1. "1984" av George Orwell (på svenska)
2. "Över näktergalens golv" av Lian Hearn
3. "På kudde av gräs" av Lian Hearn
4. "Under lysande måne" av Lian Hearn
5. "Ohörda rop - Historien om Mary Bell" av Gitta Sereny
1984 är en bok skriven 1948 av herr Orwell. Den handlar om ett framtida helt totalitärt
samhälle där det mesta är förbjudet och varje vrå är bevakad. En enormt känd bok, exet jag lånade av min styvmor är stämplat "Karl Johans rektorsområde" och "2 SEP 1970" från när dom fått läsa den i skolan.
Böckerna av Lian Hearn är en lång serie (3x 350 till 400 sidor) om klanen Otori. Den utspelar sig i Japan och alla säger att den är skitbra. Japan + Skitbra = Total win
"Ohörda rop - Historien om Mary Bell" är journalisten Gitta Sereny berättelse baserad på en intervju (mja, många intervjuer) med Mary Bell. Original titeln är "Cries unheard. The story of Mary Bell". Mary är en mysig tjej som vid 11 års ålder eller nått sånt tog livet av två yngre barn lite på skoj (hon ville testa, typ). Boken handlar om hennes uppväxt.
Over and out. Jag är trött.
Japanska lektion 1 är på väg. :)
torsdag 12 juli 2007
Jag * Hjärta(MitsukoSouma + KazuoKiriyama) = Sant
Etiketter:
Liv
Hej hej.
Några av er kanske hann se ett inlägg som jag postade igår. Ett asgrymt inlägg så banbrytande häftigt att Blogger.com valde att radera det? That's right, det var inte så att jag gick runt och skämdes på jobbet hela dagen för att jag skrivit ett så ofantligt tråkigt, fult, invecklat och dåligt inlägg att jag inte kunde stå för det själv och beslutade mig för att radera det, absolut inte.
Till saken iallafall. Jag hade tänkt prata om en bok som jag läser och har läst i ett halvår snart, boken heter Battle Royale. Det är nämligen så att nu när jag sommarjobbar så är jag tvungen att gå upp klockan fem på morgonen. När jag började jobba så var det 5:30 som gällde, alltså halv sex, men det var mamma och min styvfars tider det. Dom behöver inte blöta ned sitt hår (våga inte underskatta estet-värdet på mitt hår efter en god natts sömn) och kamma sig samt äta fyra mackor på morgonen för att klara sig till lunchen; nej, jag behöver gå upp en halvtimme tidigare. Möjligt att en kvart hade räckt, men jag gillar inte att stressa på morgonen heller.
Hur som helst, vid sextiden så åker vi iväg till jobbet. Denna åktur tar cirka 40-45 minuter då vi släpper av min styvfar på sitt jobb på vägen till vårat jobb på den förlovade fabriken. I början så sov jag nästan hela vägen till jobbet, men man märker snabbt att man bara blir tröttare av att sova extra på morgonen. Det var då jag bestämde mig för att ta fram min bok och läsa under tiden.
Jag började läsa boken nästan direkt jag kom hem från Japan och hade nu kommit halvvägs igenom den. Nu kanske ni undrar hur det kan ta ett halvår för mig att läsa ut en endaste liten bok, men jag försvarar mig med att den är cirka 600 sidor lång och att jag inte läst på flera månader på grund av att jag haft annat att göra. Det är inte det att jag inte gillar att läsa; när jag väl börjar läsa så är det rätt kul, bara att jag har så lätt att skjuta undan det för andra viktigare saker (typ plugg), och läsning är av någon anledning inte lika lätt att påbörja spontant såsom andra meningslösa tidsfördriv.
För er få som inte vet vad Battle Royale handlar om så ska jag nu berätta det så kompakt och utförligt som jag bara kan utan att spoila storyn. Boken är skriven av den japanska författaren Koushun Takami och är mer eller mindre kultförklarad världen över. På senare år har det även släppts två filmer och två mangaserier baserade på filmen (ironiskt nog så är filmen väldigt mycket kändare än boken, när många hör om boken frågar dom om den är baserad på filmen). Berättelsen utspelar sig i ett framtida diktatorstyrt Japan ("Republic of Greater East Asia") där politikerna helt tappat kontakt med folket och de som ställer sig upp mot republiken blir "bortförda". Ingen vet varför, även om ryktena finns om att det är för millitär forskning, men varje år i varje prefektur så väljer dom ut en niondeklass som dom skickar ut till något öde ställe mitt i Japan (är det inte redan öde så evakuerar dom det), i bokens fall blev det en ö strax norr om Kyuushuu som jag förstått det.
Klassen luras ut till detta öde stället när dom tror att dom ska på klassresa. Men när alla sitter på bussen och är på väg på klassresan så sövs dom ner med narkos eller nått och vaknar upp i ett klassrum. In kommer herr Sakamochi och säger att dom blivit utvalda till att delta i årets "program". Målet med detta program, Battle Royale, är att alla i klassen ska få var sitt "day pack" som i princip innehåller en flaska vatten, lite bröd och ett random vapen. Vapnet kan vara precis vad som helst, allt från en GPS, till en solfjäder eller en kulspruta. Syftet är att de ska slåss tills det bara finns en överlevande, denna överlevande får sedan åka hem samt visas på TV en snabbis.
Titeln till detta inlägg är en matematisk formel som förkomplicerat blir lika med:
(Jag hjärta Mitsuko Souma) + (Jag hjärta Kazuo Kiriyama)
de flesta av er som läser detta fattade nog det. Mitsuko Souma och Kazuo Kiriyama är badass karaktärerna i boken. De flesta eleverna säger att dom vill fly eller gruppera, och de som säger att dom ska slåss och äga upp alla blir oftast uppägda direkt. Mitsuko Souma ska föreställa en tjej som haft tuff uppväxt vilket resulterat i att hon växt upp till att bli något av en gangster, tror till och med det stod att hon var ledare för Yakuzan någon gång. Kazuo Kiriyama är helt enkelt skolans bad ass, han har ett gäng tätt knutna vänner som alla är rädda för. I början av boken singlar han slant för om han ska försöka fly med sina vänner eller ta livet av dom alla på en gång, han valde att ta livet av dom (wops, spoiler?).
Det bästa med boken är att den är så sjukt grafisk. Jag är inte precis någon van läsare, så jag vet inte så väl hur det är med andra böcker, men i den här så tycker jag verkligen man får in en bild i huvudet av precis hur allting går till in i minsta detalj. Författaren har prytt texten med allt från beskrivningar av ljuden från flickans krossade skalle eller hur blodet rinner ut över ansiktet och ögonen är nära på att knuffas ut då Mitsuko rycker ut sitt vapen, en sickel, ur en av sina kompisars huvud. Även på de lite mer actionfyllda bitarna så som eldstrider med fyra personer inblandade så är det inte några som helst problem att följa precis vad som händer och hur samtliga fyra rör sig.
Något annat som barnsligt blodälskande jag gillar är såklart fantasin som författaren haft i hur eleverna ska dö eller hans bristande förmåga i att dra gränser. Han går hela vägen ut, varje gång. Tryck ut ögonen på fanskapet, skjut av fingret på honom, riv upp magen på henne osv, allt är möjligt.
Enda minuset är att det är en japan som översatt det till engelska, och grammatiken brister därför anningen på vissa ställen, framförallt interpunktionen.
I övrigt en starkt rekomenderad bok!
P.S. Studera omslaget väl så ni inte missar något. ;)
Några av er kanske hann se ett inlägg som jag postade igår. Ett asgrymt inlägg så banbrytande häftigt att Blogger.com valde att radera det? That's right, det var inte så att jag gick runt och skämdes på jobbet hela dagen för att jag skrivit ett så ofantligt tråkigt, fult, invecklat och dåligt inlägg att jag inte kunde stå för det själv och beslutade mig för att radera det, absolut inte.
Till saken iallafall. Jag hade tänkt prata om en bok som jag läser och har läst i ett halvår snart, boken heter Battle Royale. Det är nämligen så att nu när jag sommarjobbar så är jag tvungen att gå upp klockan fem på morgonen. När jag började jobba så var det 5:30 som gällde, alltså halv sex, men det var mamma och min styvfars tider det. Dom behöver inte blöta ned sitt hår (våga inte underskatta estet-värdet på mitt hår efter en god natts sömn) och kamma sig samt äta fyra mackor på morgonen för att klara sig till lunchen; nej, jag behöver gå upp en halvtimme tidigare. Möjligt att en kvart hade räckt, men jag gillar inte att stressa på morgonen heller.
Hur som helst, vid sextiden så åker vi iväg till jobbet. Denna åktur tar cirka 40-45 minuter då vi släpper av min styvfar på sitt jobb på vägen till vårat jobb på den förlovade fabriken. I början så sov jag nästan hela vägen till jobbet, men man märker snabbt att man bara blir tröttare av att sova extra på morgonen. Det var då jag bestämde mig för att ta fram min bok och läsa under tiden.
Jag började läsa boken nästan direkt jag kom hem från Japan och hade nu kommit halvvägs igenom den. Nu kanske ni undrar hur det kan ta ett halvår för mig att läsa ut en endaste liten bok, men jag försvarar mig med att den är cirka 600 sidor lång och att jag inte läst på flera månader på grund av att jag haft annat att göra. Det är inte det att jag inte gillar att läsa; när jag väl börjar läsa så är det rätt kul, bara att jag har så lätt att skjuta undan det för andra viktigare saker (typ plugg), och läsning är av någon anledning inte lika lätt att påbörja spontant såsom andra meningslösa tidsfördriv.
För er få som inte vet vad Battle Royale handlar om så ska jag nu berätta det så kompakt och utförligt som jag bara kan utan att spoila storyn. Boken är skriven av den japanska författaren Koushun Takami och är mer eller mindre kultförklarad världen över. På senare år har det även släppts två filmer och två mangaserier baserade på filmen (ironiskt nog så är filmen väldigt mycket kändare än boken, när många hör om boken frågar dom om den är baserad på filmen). Berättelsen utspelar sig i ett framtida diktatorstyrt Japan ("Republic of Greater East Asia") där politikerna helt tappat kontakt med folket och de som ställer sig upp mot republiken blir "bortförda". Ingen vet varför, även om ryktena finns om att det är för millitär forskning, men varje år i varje prefektur så väljer dom ut en niondeklass som dom skickar ut till något öde ställe mitt i Japan (är det inte redan öde så evakuerar dom det), i bokens fall blev det en ö strax norr om Kyuushuu som jag förstått det.
Klassen luras ut till detta öde stället när dom tror att dom ska på klassresa. Men när alla sitter på bussen och är på väg på klassresan så sövs dom ner med narkos eller nått och vaknar upp i ett klassrum. In kommer herr Sakamochi och säger att dom blivit utvalda till att delta i årets "program". Målet med detta program, Battle Royale, är att alla i klassen ska få var sitt "day pack" som i princip innehåller en flaska vatten, lite bröd och ett random vapen. Vapnet kan vara precis vad som helst, allt från en GPS, till en solfjäder eller en kulspruta. Syftet är att de ska slåss tills det bara finns en överlevande, denna överlevande får sedan åka hem samt visas på TV en snabbis.
Titeln till detta inlägg är en matematisk formel som förkomplicerat blir lika med:
(Jag hjärta Mitsuko Souma) + (Jag hjärta Kazuo Kiriyama)
de flesta av er som läser detta fattade nog det. Mitsuko Souma och Kazuo Kiriyama är badass karaktärerna i boken. De flesta eleverna säger att dom vill fly eller gruppera, och de som säger att dom ska slåss och äga upp alla blir oftast uppägda direkt. Mitsuko Souma ska föreställa en tjej som haft tuff uppväxt vilket resulterat i att hon växt upp till att bli något av en gangster, tror till och med det stod att hon var ledare för Yakuzan någon gång. Kazuo Kiriyama är helt enkelt skolans bad ass, han har ett gäng tätt knutna vänner som alla är rädda för. I början av boken singlar han slant för om han ska försöka fly med sina vänner eller ta livet av dom alla på en gång, han valde att ta livet av dom (wops, spoiler?).
Det bästa med boken är att den är så sjukt grafisk. Jag är inte precis någon van läsare, så jag vet inte så väl hur det är med andra böcker, men i den här så tycker jag verkligen man får in en bild i huvudet av precis hur allting går till in i minsta detalj. Författaren har prytt texten med allt från beskrivningar av ljuden från flickans krossade skalle eller hur blodet rinner ut över ansiktet och ögonen är nära på att knuffas ut då Mitsuko rycker ut sitt vapen, en sickel, ur en av sina kompisars huvud. Även på de lite mer actionfyllda bitarna så som eldstrider med fyra personer inblandade så är det inte några som helst problem att följa precis vad som händer och hur samtliga fyra rör sig.
Något annat som barnsligt blodälskande jag gillar är såklart fantasin som författaren haft i hur eleverna ska dö eller hans bristande förmåga i att dra gränser. Han går hela vägen ut, varje gång. Tryck ut ögonen på fanskapet, skjut av fingret på honom, riv upp magen på henne osv, allt är möjligt.
Enda minuset är att det är en japan som översatt det till engelska, och grammatiken brister därför anningen på vissa ställen, framförallt interpunktionen.
I övrigt en starkt rekomenderad bok!
P.S. Studera omslaget väl så ni inte missar något. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
